Bastekniken för att virka innebär att man med en virknål och ett garn skapar olika öglor och maskor som i diverse kombinationer ger mönster. Man kan virka precis vad som helst men virkning är en särskilt lämplig metod när man vill göra accessoarer som blommor, väskor och smycken, men också föremål till hemmet som dukar, filtar och kuddfodral. Över lag går virkning snabbare än stickning och det är mycket tillfredställande att se arbetet växa fram.

Ett virkarbete börjar alltid med en så kallad luftkedja. Man tillverkar ett antal, sammanhängande öglor genom att dra garnet genom den föregående maskan och beroende på vad man vill göra är kedjan olika lång. För ett täcke kan det krävas flera hundra men vill man bara göra en liten blomma kan det vara fråga om endast tre eller fyra. Luftkedjan är med andra ord själva basen för att man skall påbörja ett virkningsprojekt.

När så luftkedjan är klar är det dags att börja arbeta med den, och den börjar med att man sticker nålen i föregående maskor, minst två tillbaka, och sedan jobbar hela vägen tillbaka genom att återigen dra garnet mellan öglorna. Det finns olika metoder och man brukar tala om den vanligaste teknikerna som stolpar: halvstolpe, dubbelstolpe etc.

Det finns också olika sätt att ta del av ett virkningsmönster. Medan erfarna virkare ofta arbetar fritt så finns det också mönster att följa, och dessa är antingen nedtecknade med symboler eller med bokstäver och siffror: 2ds betyder till exempel två dubbelstolpar och 3hst betyder tre halvstolpar. Mönstren kan man hitta i böcker och tidningar, liksom på internet där det finns ett enormt utbud som man antingen betalar för eller kan ladda ner gratis. Man kan också hitta mycket bra instruktionsvideor där man i princip ser två händer som arbetar och allt man behöver göra är att följa rörelserna med sina egna.